Försvar är bästa anfall

Att skrota ubåtsvapnet och lägga ner våra vinterförband är ren idioti. Vad det kostar att bygga upp en verksamhet från grunden märket vi kanske tydligast vid 80-talets ubåtskränkningar, när enorma belopp lades ned på att förbättre ubåtsjakten. Trots det tog det nästan ett decennium innan uppbyggnaden var färdig.

För att underlätta för läsaren har jag minskat stilen på resten av inlägget - Farbrorns anm

Om man har en krigsmakt enbart inriktad på utlandsinsatser om kanske 10.000 man och ska bygga upp ett invasionsförsvar måste man börja med att utbilda officerare som kan utbilda alla soldater som behövs. Dessa måste sedan lära sig att leda soldater inte bara gruppvis, utan även på kompani, bataljon och i förekommande fall brigadnivå, vilket kräver flera år.
Du kan jämföra med en delikatessbutik (visserligen en mycket bra sådan) som helt plötsligt ska bli en matvarukedja kapabel att konkurrera med ICA och Coop. Personal på alla nivåer måste rekryteras, butiker byggas eller hyras, leverantörer hittas etc etc.

Försvarets största problem idag är att de inte får sköta sitt jobb själva, utan politiker som pillar runt. Ett par punkter:

* Personalförsörjning.
Officerarna har under närmare trettio års tid påtalat att den nuvarande modellen för allmän värnplikt inte kommer att fungera i ett "smalare men vassare" försvar.

* Utbildningsorganisation.
Det är dessvärre inte officerarna som bestämmer hur organisationen ska se ut, utan politikerna som oftast ser mer till regional arbetsmarknadspolitik än försvarsfrågan när beslut fattas om var regementena ska ligga.
Detta har mer än något annat lett till en makalös kapitalförstöring.

Första försvarsbeslutet säger att militärens föredragna regemente/flottilj ska läggas ned.
Försvarsmakten gör som alltid det bästa av situationen, gillar läget och bygger ut det tidigare näst bästa för 100 miljoner,
Adra försvarsbeslutet säger att denna nybyggda anläggning ska läggas ned, eftersom sistahandsvalet (från Försvarets synvinkel) behöver arbetstillfällena...

* Budgetfrid.
Varenda svarta hål i budgeten sedan slutet på 80-talet beror på att politikerna plockar ut ännu inte insparade pengar ur budgeten, d.v.s. ÖB får order om att om fyra år ha minskat kostymen med ett antal miljarder, men får redan det andra året veta att anslaget minskat med hela besparingsbeloppet. Följden blir naturligtvis panikåtgärder som stör verksamheten flera år framöver när förlorad övningstid ska tas igen, brutna kontrakt leder till skadestånd etc.

* Klara besked.
Trots att ÖB gång på gång har begärt att få tydligtgjort vilka uppgifter försvarsmakten ska prioritera (terrioriellt försvar? internationella insatser? gränsbevakning? snabbinsatser mot terroistverksamhet?) har fortfarande inga sådana direktiv getts, vilket tvingar försvaret (såsom statlig myndighet) att försöka göra allt.

* Totalbudgetkontroll
Som det är idag har FM inte rätt att själva besluta om hur stor del av anslagen som ska användas till inköp, utbildning etc, utan den rätten ligger hos försvarsdepartementet.
Att sedan försvaret kan beordras att överlämna nyckelutrustning (t.ex. blev Sveriges modernaste fältsjukhus, inköpta till mångmiljonbelopp kvarlämnade i Somalia) som måste ersättas gör knappast saken bättre.

Kort sagt:
Politikerna ska tala om vad, var och när samt till vilken kostnad militären ska utföra ett uppdrag (vare sig det rör sig om att skydda kärnkraftverk i Sverige eller skicka en FN-bataljon till Libanon) och sedan låta Försvarsmakten sköta verksamheten.

/Patrik BP Andersson

Bäste herr Pederast

Jag uppfattade inte frågan. Dock märker jag att du har missuppfattat vad livet går ut på. Jag känner medlidande. Må din skrumpnande stump finna vägen till frälsning.

Farbrorn